Det här är en anonym men samtidigt extremt karaktäristisk spindelskivling i undersläktet Telamonia. Den är lättast att ringa in om man börjar i miljö/ekologi.
Broskspindling hittar man vanligtvis i barrmattor kring granar, ofta på lite steniga, torra (väldränerade) marker. Detta är också en kalkgynnad art, och i rätt typ av kalkgranskog kan den i konkurrens med svartnande spindling Cortinarius uraceus vara den vanligaste telamonian. Det här är också, överlag, en artfattig (få olika arter) miljö när det gäller telamoniaarter! Den växer gärna i grupper på 3–10 ex.
Hela svampen har ofta en lite hudartad ton och textur. Hatten är glansig, lite konisk som ung men blir med tiden mer utbredd. Den är starkt hygrofan (byter färg mellan torka och fuktighet) och är rätt mörkt brun som fuktigast, och ljust beige-gulvit som torrast men ofta tvåfärgad i zoner.
Foten är rätt jämn i tjocklek, som kontrast till hatten ljus, ofta nästan vit eller ljust beige–gulaktig. Den är, jämförelse många andra telamonior förvånansvärt hård och styv och har för det mesta en rotlikt förlängning en bra bit ner i barrmattan/jorden. Velumet på foten är vitt och tunt, men brukar sitta kvar i en zon (se fruktkropp längst till vänster). Skivorna är ljust gulbruna/beiga.
Mest förväxlingsrisk föreligger troligen med arterna i gruppen kring Jodoformspindling C. obtusus, sektionen iodolentes. De har en snarlik färgton och en hyfsat bred ekologi men är till konsistensen mycket skörare och har en speciell doft (jod, medicin, sjukhuslukt, jordkällare). Hatten har också mer puckel även på äldre exemplar och de saknar rotlikt förlängd fot. Överlag är de därtill säsongstidigare och föredrar lite fuktigare (och helst något surare) miljöer.
Checklista:
- Kalkpåverkad, torrare/stenigare mark
- Med gran, ofta i barrmattor
- Överlag en hudig ton och textur, tydligt hygrofan
- Rotlikt förlängd fot
När man väl fått upp ögonen för arten och petat lite på den så kan man den.
