Denna art har, av för oss okänd anledning, det fantastiska svenska artnamnet Vagabondspindling. Möjligen har den lite fallit i glömska bland svampfolk med sina blott 100 rapporterade fynd. Det är en ganska lättidentifierbar art i gott skick som inte uppenbart är miljökrävande som borde ha fler fynd.
I Cortinarius Flora Photografica står att den växer med gran och bok, men troligen (som det står på Artfakta) är asp snarare den primära mykorrhizapartnern. De tre fynd som visas på bild här är samtliga från asprika platser.
Hatten har en varmt orangebrun hattfärg och skivorna har nästan samma varma ton som hatten. Foten är ibland förvånansvärt kort i relation till hattdiametern, men lika ofta rotlikt förlängd. Fotbasen blir ofta vinrött fläckig vid tumning. Vagabondspindling har en genetiskt lite isolerad position, men tycks vara närmast släkt med just multiformis-gruppen.
Hjortrongul spindling (tidigare lökspindindling) C. multiformis har liknande orangengebruna hattfärg men vagabondsspindlingens hatthud är torrare.
I svensk taxonomi förs Vagabondspindling C. vespertinus till undersläktet Phlegmacium. I den släktesuppdelning som presenterades av Liimatainen et al. (2022) behandlas arten som Thaxterogaster vespertinus i släktet Thaxterogaster, inom sektionen Vespertini.
