I blåbärsbarrskogen finns två arter som många har lite problem att skilja åt. Vid ett snabbt påseende är de lika varandra, båda är något blåvioletta, men kan bli gråvita-gråbruna. Men det finns tydliga karaktärer som skiljer dem åt. Vid en närmare titt ger duon en bra lektion i vikten av att:
- dela fruktkroppar i tvärsnitt,
- lukta på svampar!
Bockspindling
Till vänster om svampkniven syns bockspindling Cortinarius traganus. Som synes är köttet på den unga fruktkroppen vackert marmorerat i en gulbrun färg, och de unga lamellerna (skivorna) har ungefär samma färg. Ofta går den gulbruna färgen att ana även i skador på hatt eller fot. På äldre fruktkroppar mörknar den till lite mer brun.
En mycket bra karaktär är att bockspindling har en tydlig fruktig doft, lik den hos väldigt mogna päron. Den känns bäst om en sätter näsan direkt mot lamellerna. Så lukta inte 1 dm från svampen!
Stinkspindling
Till höger om svampkniven stinkspindling C. camphoratus. Riktigt unga fruktkroppar har ganska genomgående violett kött, men med åldern brukar det blekna och synas bäst kring hatten, medan det är mer gult i fotbasen. Lamellerna på unga fruktkroppar är likaså violetta, men även den färgen försvinner med tiden och vid full spormognad färgas skivorna bruna av nedfallande sporer.
Även här är näsan en pålitlig vän! Förvänta er inte att en ung stinkspindling stinker, sätt näsan mot svampen. Lukten är svårbeskriven. Bränd/rutten potatis och fotsvett brukar finnas i associationsbanken. När den är riktigt mogen blir lukten än mer påtagligt misshaglig.
