Granrotspindling Cortinarius subfraudulosus

Granrotspindling Cortinarius subfraudulosus, rödlistad som sårbar (VU), är en i grunden nästan vit art (vit hatt, vit fot, vita skivor, vit cortina, vitt velum, vitt kött), men färgen blir mer gulbrun med ålder eller ljusexponering. Arten har en snarlik dubbelgångare – asprotspindling C. argatus. Båda arterna fläckas i snittyta och skador vinrött, som senare övergår sedan i en gråbrun-gråsvart färg.

Granrotspindling trivs i barrmattor under gran på kalkrik mark. Ofta står den och trycker ganska nära stammen på sitt partnerträd. Den har en ganska mild doft som påminner om jord/rädisa. En doft som inte är ovanlig bland spindlingarna. När granrotsspindling utsätts för lite mer konstant värme eller läggs i slutet kärl blir denna doft snabbt starkare och mycket påträngande/misshaglig. Jag har vid ett tillfälle fått ett torkat kollekt på posten och kunde inte ha det kvar innomhus.

Fynd på en gotländsk, mycket torr talldominerad kalkbarrskog, inpå en senvuxen gran.
Liknande fyndplats som ovan. Inpå en senvuxen gran i en mycket torr talldominerad gotländsk kalkbarrskog.

På Artfakta/Artportalen har granrotsspindling tidigare haft det vetenskapliga namnet C. fraudulosus, men det är numera rättat till C. subfraudulosus. C. fraudulosus är en centraleuropeisk art som i de flesta avseenden är identisk men tydligt genetiskt skild från granrotsspindling. Båda arterna, liksom asprotspindling C. argatus, tillhör en sektion som heter Arguti i undersläktet Phlegmacium.

I sektionen Arguti finns ytterligare en, ganska dåligt känd, mycket lik art i svenska granskogar: myrstackspindling C. rosargutus. Den gillar också barrmattor, gärna tjocka sådana, och övergivna myrstackar. Myrstacksspingling har ett visst näringskrav men tycks även trivas i mindre kalkrika miljöer än granrotspindling.

Sporer av kollekt på bilderna från den torra tallskogen.

För att skilja myrstacks- och granrotsspindling åt behövs ett mikroskop, men väl där är saken enkel. Granrotspindling har distinkt större sporer, med en längd kring 12–14 (15) um medan myrstackspindling mäter kring 10–11,5 (12) um. Myrstackspindling är troligen också överlag något spensligare än granrotspindling och har sparsammare velum. I granskogar som inte är kalkbarrskog, och där asp saknas, är sannolikheten stor att det är myrstackspindling som förekommer. Troligen är en betydande del av de fynd som rapporterats som granrotspindling på Artportalen i själva verkat myrstacksspindling, särskilt utanför områden med kalkberggrund eller annan tydlig kalkpåverkan.

En annan typ av miljö på denna fyndplats, ett så kallat barränge på Gotland.