När du bekantar dig med rutspindling, läs gärna även posten om syskonarten vitterspindling Cortinarius agathosmus, en iögonfallande telamoniaspindling som är trivs i samma typ av miljö men som är ganska lätt att bestämma i fält utifrån utseende och doft.
Typisk miljö för rutspindling är fuktiga granskogssluttningar (ofta äldre skog) där blåbärsvegetation glesas ut fläckvis i svackor med vitmossa och örter som ekorrbär och skogsstjärna. Rutspindling är vackert violett, särskilt fot, kött och skivor. Hatten är hygrofan på ett väldigt karaktäristiskt sätt, med mörka violetta strimmor mot en brunaktigare yta. När den åldras och torkar upp blir den lätt sprickig på ett rutaktigt sätt, vilket gett den sitt svenska namn.
Velumet syns ofta som en krans på foten (ibland flera nedtill) och som löst hängande bitar i hattkanten. Först vitt, men rätt snabbt gulbrunt. Hela svampen ger ett lite oborstat intryck. För det mesta hittar man den enstaka, en eller två fruktkroppar.
Närmaste förväxlingsart i samma miljö är just vitterspindling C. agathosmus. Den har vanligtvis ännu starkare blåviolett färg, och är koncentriskt hygrofan (hatten torkar upp i jämna cirklar från mitten), samt ett tjockare, flockigare (vitt) velum. Vitterspindling har också en vanligtvis tydlig, speciell doft (lukta på skivorna!); fruktig, eller som övermogna päron. En doft som också finns på den vanliga arten Bockspindling C. traganus. Rutspindling å sin sida har en ganska anonym, otydlig och svårdefinierad doft som vissa tycker påminner om lingon.
En annan snarlik, långt vanligare art är lilaspindling C. evernius (läs mer här). Den har en lite annorlunda färgton, ofta lite konisk form på hatten, velum i tydliga vita band på foten och saknar speciell doft. Lilaspindling kan förekomma i samma miljö men har lite bredare ekologi.
Rutspindling är liksom vitterspindling uppförd på rödlistan som Nära hotad (NT). Båda är bra signalarter för finare äldre granskogar med rörligt markvatten.
Nördstycke:
Skandinaviska fynd av rutspindling har visat sig ha viss genetisk variation som bildar det man brukar kalla för en kryptisk artgrupp med små, om ens några, klarlagda konsekventa makro- och mikroskopiska skillnader. Totalt rör det sig om 3 gentyper, där de övriga två beskrivits som C. subionophyllus och C. ultimiionophyllus. Möjligen kan det förklara vissa subtila skillnader hos det som kallas Rutspindling inkl artens ekologi i rikare respektive lite surare marker]
Ovan: Foton av ensamma fruktkroppar (man ser sällan denna art i stor grupp tycker jag) på två olika mycel och tillfällen, i augusti 2025, Umeå kommun.
