Vargspindling Cortinarius rusticus

Vargspindling hör till undersläktet Telamonia. Namnet anspelar på det grå-bruna, lurviga utseendet som är säreget för arten. I Norge heter den Gråsjeggslørsopp och det vetenskapliga artnamnet är Cortinarius rusticus, men arten kallas ibland också C. canabarba.

Fynd från Hundberget, Älvsbyn i Norrbotten.

I okej skick går vargspindling att bestämma i fält. Överlag är det en ganska robust, ibland rätt stor, Telamonia med en nästan rakt igenom ljust gråsilvrig färgton. Både kött, fotens övre del och skivor kan ha en violett ton, men den är ibland diffus. Den speciella karaktären är det rikliga gråfärgade (med åldern brunare) velumet både på hattkant och fot som ger ett rufsigt intryck. Arten har inte någon stark, ihållande doft som flertalet snarlika arter har.

Vargspindling bildar mykorrhiza med gran och verkar knuten till äldre, mossiga granskogar, ofta på något rikare mark (men inte nödvändigtvis rena kalkbarrskogar). Det mesta talar för att detta är en ganska strikt boreal art, som redan söder om Norrlandsgränsen snabbt blir ovanlig och i stort sett saknas i de sydliga granskogarna.

Man kan tro att bilden ovan och nedan visar samma fynd, men de är faktiskt från Hundberget, Älvsbyn i Norrbotten och från Nordingrå, Ångermanland. Båda lokalerna är grönstensberg med rikare flora.

Fynd från Nordingrå, Ångermanland.
Fynd från Nordingrå, Ångermanland
Utbredningskartan speglar nog delvis att spindelskivlingar i allmänhet och arten i synnerhet är mer väl eftersökt i stråket Medelpad–Jämtland, även om där också finns en överlappande större förekomst av rikare berggrunder.
Ovan ett bra exempel på hur färgskalan ibland kan dra lite mer åt det bruna hållet och då nästan helt sakna det violetta pigmentet – men ändå ge samma helhetsintryck. Foto: Emma Johansson