Är du ute och går på sensommaren eller tidig höst i en gammal fuktig granskogssluttning där marken bitvis täcks av vitmossa och det bland växtligheten är gott om ekorrbär och skogsstjärna? Då är chansen god att du stöter på den här spindelskivlingen i rikligt antal!
Eldspindling Cortinarius limonius förtjänar sitt namn med sina varma gul-orange-bruna färger. Hatten är hygrofan, vanligtvis dominerande orange. Skivorna är gulaktiga och foten är gul med brunaktiga spridda fibrer. Velumet är också gult. Fruktkropparna är också ofta rätt stabbiga/robusta, även om det förekommer slankare exemplar.
Det finns inte heller särskilt många förväxlingsarter. För en nybörjare kan toppig giftspindling C. rubellus ha likheter, men den är mer tråkigt brun i färgerna och har vanligtvis tydliga ljusa sick-sackiga velumband på foten. ”Falsk lokspindling” C. infucatus är en ovanligare, genetiskt närstående art, som ibland förekommer i liknande miljöer. Den är ljusare och mer klargul i färgerna, foten är i stort sett vit i toppen och har en säregen doft som påminner om diesellok, stearin, strykjärn eller liknande. Lokspindling C. callisteus förekommer vanligtvis inte i lika fuktiga miljöer och är tydligt kalkkrävande. Den har samma doft som föregående art men starkare/tydligare. Det finns också en C. neocallisteus som nog kan likna. Den har vi dålig kännedom om men den ska ha betydligt blekare, gråaktiga skivor.
Eldspindling kommer rätt tidigt på säsongen men går också att hitta senare. Den är spridd över i stort sett hela landet. Förutom de typiska fuktiga miljöer hittar man den ibland också där det är lite torrare och blåbärsdominerat, inte sällan på stigar.
