Svartnande spindling Cortinarius uraceus

I gott skick och med hjälp av miljö så är svartnande spindling Cortinarius uraceus en ganska lättbestämd telamoniaspindling när man fått bekanta sig med den. Utan ett öga för rätt detaljer och växtplats, och särskilt när den är lite åldrad, är den emellertid svårt anonym.

Det första man behöver veta om den här arten är att den hör hemma med gran i kalkbarrskog. Typiskt i barrmattor under gran. För det mesta finns andra kalkälskande svampar och växter som vispstarr, blåsippa, skogsviol och smultron i krokarna. Detta är av särskild betydelse då det faktiskt inte finns särskilt många telamoniaarter alls i den miljön. I mina ”hemmaskogar” är den absoluta majoriteten av alla till storleken mindre, spensliga, brunaktiga spindlingar som växer tillsammans med arter som puderspindling, kopparspindling, gyllenspindling, tvillingspindling, grangråticka, fjällig taggsvamp med flera, just denna art.

Det viktigaste kännetecknet i utseendet är anledningen att alla bilder här är “handbilder”. Det tenderar nämligen att sabbas av hantering vid insamling. Karaktären är en rätt konstig, grönaktig, metallisk färgnyans på velumet som finns i mycket tunna rester på den ljusa foten. Det är utmanande att över huvud taget återge på foto då det syns bäst när man vinklar svampen lite fram och tillbaka i ljuset. Det går dock att ana på dessa bilder.

Hatten är hygrofan, men i anonyma bruna toner, ganska ljust/beige som torr, mer mörkt umbrabrun som fuktig. Som namnet antyder mörknar (svartnar) fruktkropparna med åldern. Ofta syns detta på fotens nedre delar om den tummas något. Att arten svartnar, tillsammans med att velumet är flyktigt och att grundfärgerna är bruna gör att den med åldrande blir en väldigt anonym art. När den är yngre och fräschare är svärtningarna dock i sig en bra karaktär för att avslöja den

Här syns de svartnande tendenserna på hatthuden.
Velumet har ett lite märklig grönt metalliskt skimmmer som syns bäst om fruktkroppen vinklas fram och tillbaka i ljuset. Här syns också att neder delen av foten har svartnat

För er som besöker kalkbarrskogar lite mer skulle jag starkt rekommendera att ge fynd åt det här hållet lite tid och försöka bli bekant med den grönaktiga undertonen. När man väl blivit bekant med den här börjar man känna igen den, även i mer anonyma stadier. I dagsläget (juli 2026) har den blott 179 fynd i artportalen.

Alla fynden på bilderna är bekräftade med DNA-sekvensering.