Bockspindling, fårticka och trattaggsvamp är tre välkända svamparter i våra nordiska barrskogar. De är alla spridda över större delen av Sverige och uppfattas generellt som vanliga svampar. Det återspeglas också i att de är bedömda som livskraftiga (LC) i den svenska rödlistan. Arterna verkar ha en ganska bred ekologi men hör i huvudsak hemma i bärrisdominerade och mossiga barrskogar. Inom naturvården läggs mycket fokus på att kartlägga arter som är starkt knutna till mindre vanliga skogstyper som exempelvis kalkbarrskog och lavtallskog. Samtidigt finns ett växande behov av kunskap kring tillståndet för några av ”de där vanliga barrskogsarterna” – blåbärsbarrskogarnas marksvampar. Även denna miljö har och förväntas fortsatt påverkas av storskaligt skogsbruk. Så, hur vanliga är dessa arter egentligen? Hur ser variationen ut i deras livsmiljöer?
Syftet med det här uppropet är att öka rapporteringen av tre ”vanliga barrskogsarter” med växtplatsbilder. Förhoppningen är att det ska göra det möjligt att i högre grad kunna distanstolka variationen i miljöerna där arterna påträffas. Hur ofta förekommer dessa arter exempelvis i yngre självföryngrad barrskog eller ung–medelålders planterad barrskog? Hur ser miljöerna ut där arterna är som mest rikliga (många mycel i samma skogsområde)?
Förhoppningen är att följande år göra liknande upprop med andra arter för att skapa större kunskapsunderlag kring statusen för blåbärsbarrskogarnas marksvampar.
Rapportera ditt fynd via Artportalen/Artfakta med en (1) bild på fruktkroppen/fruktkropparna av arten i fråga och (2) minst en gärna två bilder på fyndplatsen. Dokumentera fyndplatsen genom att ställa en svampkorg, ryggsäck, påse eller liknande där svampen växer och fota miljön på några meters avstånd så att trädskiktet (stammarna) och vegetationsskiktet i den nära omgivningen syns. Om du har ytterligare kunskap om miljön som är relevant men inte framgår via växtplatsbilden kan du skriva en kort fyndkommentar.
Arterna
Bockspindling, Cortinarius traganus
Bockspindling är en spindelskivling som tillhör undersläktet Telamonia. Den är genomgående torr (ej klibbig), vanligtvis relativt stor och robust med violett–bleklila–sandbeige färger på hatt och fot. Skivorna är brungula liksom köttet, vilket syns vid tvärsnitt. Fräscha svampar, särskilt skivorna, har en speciell fruktig doft likt mogna päron. En stund efter plockning kan doften också påminna om lättsaltade chips.
Utseendet varierar beroende på växtmiljö; i sluten och mer fuktig skog är de lila färgerna tydliga medan fruktkroppar som växer i torr och ljusöppen skog är betydligt blekare.
Miljö
Bockspindling bildar mykorrhiza med både gran och tall och återfinns på såväl frisk, något fuktig och torr mark. Den är vanligare där marken är kemiskt sur men förekommer även sparsamt i näringsrikare barrskogar. Arten är vanligast i granskogar med antingen riklig mosstäckning eller som domineras av blåbär och lingon.
Förväxling
Det gulbruna köttet och doften är i dessa fall goda karaktärer för att skilja den från snarlika arter.
Fårticka, Albatrellus ovinus
Marklevande ticka och en klassisk matsvamp. Arten har en grå-beigeaktig hattfärg, vit fot, vitt kött och vita täta porer på hattens undersida. Både porlagret och köttet kan ha citrongula-gröngula fläckningar och nyanser. Den växer både enstaka och i mindre grupper.
Miljö
Fårticka bildar mykorrhiza med gran. Arten tycks vanligast på mossdominerade platser i kemiskt surare granskogar där växtligheten präglas av blåbär och lingon. Den förekommer dock också i näringsrikare barrskogar med ett mer örtpräglat fältskikt.
Förväxling
Fårticka förväxlas oftast med brödticka, Albatrellus confluens. Den är redan som ung varmt brunorange och växer ofta gyttrat i en klunga. Den förekommer i samma miljöer, ibland på samma växtplatser som fårticka.
Trattaggsvamp Phellodon tomentosus
Korkartad taggsvamp med ofta ganska ljust vitbruna färger. Hatten är ofta ganska glatt, typiskt zonerad i bruna nyanser med vit kantzon. Foten är brun och taggarna är vita. Arten har en stark tendens att växa i stora grupper, ofta gyttrat med många fruktkroppar där hattarna är sammanvuxna med varandra.
Miljö
Trattaggsvamp bildar mykorrhiza med tall. Den förekommer både i rena tallskogar där marken är dominerad av lavar och i blottor, längs stigar eller i mossa i barrskogar med både tall och gran där fältskiktet över lag domineras av blåbär och lingon.
Förväxling
I kalkbarrskog finns syskonarten Phellodon dititomentosus i partnerskap med gran. Till utseende är den mycket lik, men relativt ofta är den till antal fåtaligare – ensamma eller ett fåtal fruktkroppar. Trattaggsvamp kan också förväxlas med arter i det outredda komplexet zontaggsvamp (Hydnellum concrescens) men dessa är generellt mindre glatta och brunsporiga.
