I Del 1: Lövviolspindling berättade vi om typarten för släktet spindelskivlingar (Cortinarius): Cortinarius violaceus – violspindling. Där skriver jag att arten ibland delas upp i två former/arter/underarter; C. violaceus s.str – Lövviolspindling, och C. harcynicus – barrviolspindling. I del 1 fokuserar vi på lövviolspindling och det faktum att den är spridd i barrdominerade skogar och främst tycks växa med asp som kan bilda väldigt stora kloner i barrdominerade skogar. Kontentan är: En violspindling i barrdominerade miljöer går inte att fältartbestämma till barrviolspindling om där finns något som helst inslag av asp, björk eller ek. Om marken är relativt näringsfattig är det tvärtom troligare att det är en lövviolspindling. Arterna skiljs i mikroskop med spormått och ornamentering.
Barrviolspindling
Denna del tar upp C. harcynicus – barrviolspindling. Den här formen/arten/underarten sägs växa med gran (tall i originalbeskrivningen!) i gammal granskog på kalkpåverkad, frisk–fuktig mark. Vegetationen är typisk örtrik med inslag av högörter och vanligen med starka inslag av rikörter (kalkgynnade växter). Följearter i floran tenderar att vara ormbunkar, svart trolldruva, blåsippa, tandrot, kransrams, måbär, nordisk stormhatt, vispstarr och dylikt.
Mikroskopiska karaktärer
Sporerna från barrviolspindling är i jämförelse med lövviolspindling större med en snittbredd 8 um – 9 um, något rundare i formen och med en grövre ornamentering (vårtor/bucklig yta) som är väl synlig över i stort sett hela kanterna i ljusmikroskop utan infärgning. Lövviolspindling har en snittbredd kring 7–7,5 (– 8) möjligen till 8,5 på enstaka spor i en mätning av 25 st.
Av alla violspindlingar som jag själv undersökt (främst i norr), har fynd med sporer som indikerar barrviolspindling uteslutande funnits i örtrika, högproduktiva skogar med delvisa naturskogskaraktärer på sluttande mark. I majoriteten av fallen har floran varit dominerad av rikörter, ofta delvis höga sådana (blåsippa, kransrams, nordisk stormhatt, svart trolldruva, måbär, underviol, skogsvicker, tibast), men i ett fall har örterna varit lite trivialare (till exempel harsyra, ekbräken, skogsstjärna, pyrolor, torta) med bara mindre inslag av rikörter. Jag har därför valt den “fattigaste” miljön i spektrat som miljöbild. I majoriteten av fallen har björk eller asp funnits på synbart avstånd (den här typen av skogsmiljöer tenderar att vara rika på lövinslag). I ett fall har asp helt saknats, men en undertryckt björk fanns på samma avstånd som granarna. I fallet på miljöbilden är omständigheten precis som den ser ut. Granar närmast, inga uppenbara rotskottplantor av asp direkt nära fyndet, men uppenbart en äldre aspklon på lokalen.
En (1) enda gång har jag hittat arten utan lövträd som jag kunnat se från fyndplatsen. På alla lokaler jag hittat barrviolspindling har den vid tillfället inom en relativt snäv radie (ca 50 x 50 m), växt tillsammans med kalkgranskogsarter som fjällig taggsvamp, svavelriska, violgubbe, blåbrun spindling, rovspindling, olivspindling, rödbrun klubbdyna, lilafotad fingersvamp, fjällfotad musseron och flattoppad klubbsvamp. På flera av lokalerna har också funnits död granved med arter som lappticka, blackticka, ostticka, rynkskinn och stjärntagging – exklusiva naturskogsnedbrytare.
En sak jag reagerat på är att de flesta barrviolspindlingarna växer helt ensamma, i något fall i par, och med jämförelsevis små och spensliga fruktkroppar. De lövviolspindlingar jag hittat (även i grandominerad skog), har varit ganska stora/robusta och växt i betydande grupper. Det är dock inget som jag har sett nämnas i andra beskrivningar.
Skilda miljöpreferenser
De violspindlingar jag hittat i magrare/kemiskt surare miljöer, även på ställen som varit mycket barrdominerade, har varit lövviolspindling (och att jag utgår från det om där finns asp, björk eller ek). Medan de violspindlingar jag hittat i friska–fuktiga naturskogsartade sluttningsgranskogar (även med inslag av asp i området), med kalkpåverkad markvegetation varit barrviolspindling. Jag vågar i dagsläget ändå inte bestämma form/art/underart utan mikroskopering.
Den exakta fyndplatsen i området är mycket viktig att notera. Många miljöer med kalkpåverkan är mosaikartade och kan pendla från kalkpåverkan till kemiskt surare förhållanden på mycket korta avstånd. Lövviolspindling är även känd på kalkmark (även om den inte beskrivs som kalkkrävande). Så det är klokt att kategoriskt misstänka lövviolspindling när asp, björk eller ek finns nära. Ha i minnet att utbredningen av aspklonernas rotsystem är svåra att se.
De som inte passar i mallen
Vi letar efter just de där besvärliga fynden där sannolikt partnerträd – miljötyp – spormått/form/ornamentering inte stämmer, eller upplevs som mellanformer. Det är nämligen känt att det söderut i Europa finns violspindlingar i rena lövmiljöer med lite högre sporbredd och grövre ornamentering. När det gäller genetiken är det, som jag skrev i del 1, tveksamt om dessa två former håller för distinkta arter. Utanför Skandinavien betraktas de generellt (med stöd i genetiska data) som samma.
Det är lite intressant att Sverige här håller fast vid artseparationen, då tendensen i stort brukar vara att vi är ganska skeptiska till att hålla på med dåligt understödda varieteter/former. Något som är mer vanligt på kontinenten. I viss mån gör vi nog det i detta fall för att vi klassat den ena “arten” som signalart och rödlistat den som nära hotad (NT) utifrån en koppling till skyddsvärda skogar, medan vi betraktar den andra som trivial och livskraftig (LC).
Vi efterlyser fler fynd som rapporteras med noggranna underlag i form av seriöst undersökta fyndplatsmiljöer (markkemi, flora, trädarter nära och på håll) + mikroskopering. I galleriet på https://www.artportalen.se//sighting/96663992 finns exempel på väl dokumenterat fynd av Gillis Aronsson.
