Spindlingsskolan – Start

Erik Persson har på sociala medier tidigare publicerat artbeskrivningar, tips för eftersök, metodik för arbestämning och frågeställningar om spindelskivlingar. Här har vi samlat Spindlingsskolans inlägg.

Att artbestämma spindlingar är i många avseenden en “noggranhetssport”. Tricket är att inte skarva (och att inte ägna tid åt övermogna exemplar som tappat alla kännetecknande karaktärer). Ibland är det svårt att i fält komma fram till vilken art det gäller. Men är man noggrann med dokumentation så finns möjlighet att själv undersöka vidare, eller ta hjälp i grupper på sociala medier, till exempel gruppen svamp på Facebook där Erik är en av experterna.

Blåsippsspindling *Cortinarius colymbadinus*. En av arterna i det stora undersläktet Telamonia.

Att artbestämma marksvampar

Titta på miljön, omgivande träd och vegetationsskikt.
Vicka upp fruktkroppen så du får med hela foten och fotbasen. Ibland behövs en kniv till hjälp.
Studera svampens hatt/ovansida, hattkant/grenar, undersida, fot, fotbas.
Dofta på svampen. Tänk på att kalla/nerkylda svampar doftar mindre.
Vid behov dela fruktkroppen, studera insidan, strukturen på köttet och eventuella färgförändringar.
KOH (kaliumhydroxid), kan användas för bestämning av vissa arter.
Hantera svamparna varsamt, vissa karaktärer är flyktiga. Det kan handla om en tunn hinna, en puderliknande beläggning eller små fjäll som försvinner vid tumning.

Om fruktkroppen är för gammal kanske det helt enkelt inte går att artbestämma svampen. Här gäller regeln hellre fälla än fria. Vid mer erfarenhet kan flera arter bestämmas uppifrån, utan att svampen behöver plockas upp.

Obs! Om du använder smaktest som en del i artbestämningen, kom ihåg att alltid spotta ut smakbiten.

Dokumentera och ta kollekt

Svampar kan samlas under fältbesöket för att artbestämmas vid hemkomst, då det kanske finns bättre tillgång till litteratur och internet. Var noga med koordinater, ta bra foton och ha ett tydligt system för arterna du samlar in.

En del arter kan behöva mikroskopering som en del av artbestämningen. Det går att mikroskopera svampen färsk så länge det finns mogna sporer.

Ska mikroskopering eller dna-sekvensering ske vid senare tillfälle ska svampen först torkas. Lämplig torkningstemperatur är högst 30 grader. Dna förstörs om torkning sker i för hög temperatur.

Kom ihåg att det är viktigt att kunna koppla ihop ett bra foto av den färska svampen med det torkade kollektet. Vid fotografering är det viktigt att med tydliga bilder av svampen i dagsljus (för att få rätt färgåtergivning). Se till att fotografera fruktkroppen ur olika vinklar och svampens växtplats. Notera även eventuell doft och smak.

Uppgifter som bör medfölja det insamlade materialet:

artnamn, arthypotes eller släkte
datum
koordinater
lokalnamn
växtmiljö
vem som samlat in svampen

Övrig information som kan vara bra att ha med är kommun och län, uppgifter om doft och smak, substrat (arter som påträffas på eller under ved), eventuella rektioner med KOH eller andra regenser, antal fruktkroppar etc.